söndag 11 oktober 2015

Hasse Harju är tillbaka!




Sitter vid elden och berättar till kokkaffet.
 


Del 5!


Joorå, såatte…

Det är ju satan att det alltid är samma männscha som kommer i kläm.

Nu hade ju Isotalos yngsta dotter ändå kommit iväg från familjen å börjat frigöra sig. Det hängde ju kvar länge över skallen hennes, det där med att familjen tvingade henne att göra slut med stora kärleken. Sedan att hon tappade bästisen när kärleken och bästisen blev ihop, var ju extra surt.

Två stora jävla offer för att Familjens rykte skulle hållas rent samtidigt som farsan var ute å storsvina inne i Kiruna bakom ryggen på morsan, fast det kom ju fram ändå sen.

Nä, nu skulle hon leva sitt eget liv utan att nån skulle säga nå´.

Två ungar med slarvern från storstan, men nu fick hon i alla fall bestämma själv.

När andra ungen skulle döpas ville hon visa sin polare hon ändå hade kvar, hur mycket hon gillade henne. Hon ville verkligen ha Emma Pohjanen som gudmor, lite för att om det hände nå´, skulle ungen inte helt vara i tokfamiljens våld, men mest för att hon ville visa att hon visste att de alltid sku´ va´ vänner.

Men va´ tror ni?

Då hade ju Farsan å morsan snackat med den kvinnliga prästen i byn, och frågat om de kunde ha dopkaffet på Folkets Hus istället för på prästgår´n. Joo, det skulle väl gå bra, tyckte prällen.

Då brakade helvetet löst. Morsan och farsan bjöd in hela byn till både dop och kaffe och de som inte fick plats i kyrkan skulle få se dopet på storbildsskärm utanför. Inte för att de hade frågat Niskas Ljud och Bild om de kunde fixa det, så först vägrade Niska ställa upp, men då vart ju folk förbannade. De HADE ju blivit bjudna att se! Så då fick Niska börja montera kamera och skärm helt utan ersättning. Nog för att Niska svor och spottade, men det var ju Isotalos som bestämde i byn och inte ville man dra på sig allas ilska heller.

Så kom då Madde Isotalo och slarvern hem till byn från storstan, för att ungen sku´ döpas. Som tur var, hade hon ju polaren Emma kvar i byn. De kunde träffas på Pizzerian och snacka en kväll när morsan och farsan var barnvakter.

”Du är den enda vettiga här. Resten av familjen är skogstokig och alla i byn gör som de säger… Jag är så jävla glad att jag slipper bo här… Satan vad skönt att ha åtminstone EN normal gudförälder bland alla andra konstiga som farsan bestämt. En heter Bajselfis.”

Fast när hon kom hem på kvällen, stod brorsan i hallen med sin nya tjej.

”Sophia vill inte ha Emma på dopet, så du får stryka henne.”

”Skitsnack. Det är väl MITT barn som skall döpas. Jag kan väl inte porta min polare OCH gudmor för att din brud inte kan hantera att du haft ett liv före henne.”

”Hela Familjen håller med.”

”Men vafan! I den här jävla hålan har väl alla vart ihop med alla! Skall man stryka alla som farsan knullat på, lär väl kyrkan bli halvfull och dessutom utan präst! En av dina gamla brudar som dessutom är gift och har barn nu… Vad är problemet?”

”Nu är det bestämt i alla fall.”


Jaha, så då fick Madde Isotalo sitta i bykyrkan med närbild på storbildsskärmen utanför, och försöka svälja att familjen sabbat ännu en vänskap. Brorsans nya tjej hade mer att säga till om än henne själv, på det egna barnets dop. På bilden kunde man se att hon var både ledsen och förbannad, men eftersom hon visste att alla kolla´ var hon tvungen att låtsas att detta var de av de lyckligaste dagarna i hennes liv.

 

Nä fy satan. Tur att man inte har en familj som sabbar allt för en, ändå…
 
 
Del 1 handlar också om familjen Isotalo. Den kan man läsa HÄR!


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar